Nästan alla nyheter om familjeskogsbruket idag talar om hur dåligt det går för den finländska skogsindustrin. - Än sen då, säger jag. Familjeskogbruket i Finland är ju ändå så väldigt mycket mer än cellulosakokning och sågindustri. Hur många skogsägare vill egentligen fokusera på hur många ris A4 de kan producera och hur snabbt det kan tänkas ske? -Väldigt få, tror jag.

Det viktiga för många skogsägare idag är att den egna skogen är vacker och ser välmående ut så att ägaren kan vara stolt över den. Hur ofta ser vi broschyrer eller utvecklingsprogram som främjar just de här värdena? Just ordet värde är ett väldigt mångfacetterat ord i skogsdiskussionen. Det ekonomiskt hållbara skogsbruket har vi fått höra om länge och väl.

Rapporter om skogarna i Finland uppger mer eller mindre att vi har uppnått ett ekonomiskt hållbart skogsbruk. Det finns mer virke än någonsin i våra skogar och de växer så att det knakar. Men, men är våra skogar också värdefullare än någonsin?

Känner den finländska skogsägaren idag att hon eller han är förmögnare än någonsin, förhoppningsvis ja. Men har någon frågat om ekonomin och virkesmängden är det viktigaste målet för de finländska skogsägarna. Säkert är också dessa viktiga, men är de så viktigt att vi har råd att prioritera dem före alla andra värden?

Jag påstår att vi inte har det. Alla privata skogsägare i Finland är inte idag ekonomiskt beroende av skogen. Den ger förvisso ett viktigt komplement till ekonomin och kan fungera som en trygghet man kan ta till om det kniper. Vi finländare är ändå idag också ekonomiskt mer välbärgade än någonsin. Därför tror jag att skogsorganisationerna nu högljutt borde satsa på att erbjuda skogsägarna metoder och verksamhet för att förbättra andra värden i skogen.

Med andra värden menar jag nu till exempel kunskap om den egna skogen, dess naturvärden, sociala, kulturella och historiska värden. Allt det som gör att ägaren känner att den egna skogens värde stiger och användningsmöjligheterna utvidgas. Skogen blir vackrare, ägaren känner till den bättre och det ges mer utrymme för olika aktiviteter i skogen. Ägaren kan stolt visa upp sin skog också för andra.

Verksamhet av det här slaget är kanske mera ovanlig i skogsbranschen men jag tror att det finns en klar beställning för det, dels bland skogsägarna, men också i samhället i övrigt. Många finländare som inte äger skog har ju som känt nytta av den. Vi lever av och i skogen men är kanske inte längre på samma sätt beroende av den som vi traditionellt har lärt oss att tänka.

Att familjeskogsbruket som biprodukt dessutom producerar en mängd A4:or, kilowattimmar biobränsle samt tonvis med koldioxidsvalg är ju bara ett plus. Nu är det nog dags att stjälpa upp tårtan och ta i tu med glasyren. Tårtbottnen, det vill säga det ekonomiska fundamentet i skogarna, är färdigbakat och receptet är välkänt. Nu måste vi få mera färg på glasyren i form av finesser som naturobjekt, kultur- och rekreationsmöjligheter men också helt nya innovationer. Också dessa ger en och annan euro för den företagsamme skogsägaren. Men framför allt ökar de värdet på skogen och höjer dess profil i samhället. Jag skulle gärna lansera Finland som ett lyckligt och vackert skogsland!

Kommentteja 1