Den här sidan samlar ”Kamala Luonto” (”Den förskräckliga naturen”)- serieteckningar som har tagits fram i Monimetsä-projektet. Bilderna beskriver centrala metoder för naturvård i ekonomiskogarna. I serieteckningarna berättar Lon, Hermelinen och de andra seriefigurerna från Kamala Luonto om metoderna för naturvård. Bilderna kan fritt användas då man informerar om naturvården i ekonomiskog. Kom ihåg att nämna att bilderna har tagits fram i Monimetsä-projektet. Här hittar du också bilderna på finska.
Vi håller naturvården som en del av vardagen i ekonomiskogarna
Naturvård i ekonomiskogarna innebär åtgärder för att värna om naturens mångfald och för att ta hänsyn till vattendragen i samband med skogsbruksåtgärder: lämna naturvårdsträd och viltbuskage, lämna befintliga döda träd och göra högstubbar, sköta och skapa blandbestånd av barr och löv, spara träd som är viktiga för mångfalden (bland annat asp, sälg, rönn, hägg, ek), spara gamla träd, lämna skyddszoner vid vattendrag och säkerställa att värdefulla livsmiljöer bevaras.
Skogsägaren väljer själv nivån på åtgärderna för naturvård. Också åtgärder som kan verka små har betydelse. Låt oss hålla naturvården som en del av vardagen i ekonomiskogarna!
Vi värnar om källorna
En källa är ett tecken på närhet till grundvattnet. Källan kan vara en öppen källa i skogen, som ibland kallas källöga, eller en källa som förser en bäck eller en rännil med sitt vatten. Ibland kan källan vara en sipperyta, som sakta sprider ut sitt vatten på markytan.
Det beskuggande trädbeståndet, buskskiktet och växtligheten i övrigt upprätthåller det för källorna typiska fuktiga och svala mikroklimatet. Det växer ofta olika mossor och kärlväxter i närheten av källorna och de är också viktiga för många insekter och groddjur.
Ju mindre ett vattendrag är, desto känsligare är det för förändringar i omgivningen. I ekonomiskogen värnar vi om källorna framför allt genom att lämna trädbevuxna skyddszoner, där inga skogsvårdsåtgärder görs. Källor kan också vara skyddade värdefulla livsmiljöer enligt skogslagens 10 § och skall då bevaras enligt lagen.
Tilläggsuppgifter hittar du i rekommendationer för skogsvård eller Skogscentralens webbsidor.
Vi värnar om värdefulla livsmiljöer vid berg i dagen
I den finländska skogen är det aldrig långt till närmaste berg i dagen. Till livsmiljöerna vid berg hör många olika naturtyper och skogar i anslutning till dem: olika typer av berg i dagen, trädbevuxna berg, solexponerade eller skuggiga stup, blockfält och stenfält.
Trädbestånd under berg och bergsstup och de arter som förekommer där skiljer sig ofta från den omgivande skogen och är bra objekt för att värna om en mångfaldig skogsnatur.
Steniga och bergsbundna terrängobjekt är ofta bra platser för grupper av naturvårdsträd. De är ofta svårtillgängliga och av naturen i underproduktion och lämpar sig därför att lämnas utanför skogsvårdsåtgärder. Arter som förekommer på berg i dagen och som har anpassat sig till skuggiga och fuktiga förhållanden kan man värna om med hjälp av trädbevuxna skyddszoner, där inga skogsvårdsåtgärder görs.
Tilläggsuppgifter hittar du i rekommendationer för skogsvård och exempel på arter som förekommer i bergsmiljöer och hur man värnar om dessa hittar du i Monimetsä-projektets lilla art- och livsmiljöguide för ekonomiskogar (på finska).
Vi ger hålbyggarna hemfrid
Hålbyggarna är små invånare i skogen, som bygger sitt bo i håligheter i träden som fåglarna huggit ut. Hackspettar, såsom spillkråkan och större hackspetten, är skogens byggmästare. De tillverkar den största delen av håligheterna och erbjuder också boplatser åt andra arter.
Speciellt aspen, mångfaldens superträd, erbjuder utmärkta boplatser och näring åt många arter. Genom att spara grova aspar, stående och liggande döda träd och genom att göra högstubbar kan vi stöda många arters häckande och upprätthålla deras livsmiljöer.
Läs mera om värnandet om hålbyggare och andra arter i rekommendationer för skogsvård.
Vi sköter naturen med eld
Hyggesbränning är inte enbart en effektiv skogsvårdsmetod – elden är en väsentlig del av livscykeln i nordliga skogar och ett viktigt medel att förbättra tillståndet hos skogsnaturen.
Det finns många sätt att sköta naturen på ett kontrollerat sätt genom att använda sig av eld. Genom att bränna grupper av naturvårdsträd strävar man till att skapa brandskadad ved och därigenom hjälpa insekter som är beroende av bränd ved. Genom att använda eld i solexponerade miljöer öppnar vi miljön och förbättrar spridningsmöjligheterna för hotade växt- och insektsarter. Restaurerande bränder anläggs speciellt på naturskyddsområden. Med hjälp av dem kan man ”nollställa” skogens utveckling att börja från början och producera stora mängder brandskadad död ved.
Att använda sig av eld kräver noggrann förhandsplanering och beaktande av säkerheten.
Läs mera om hur man utför hyggesbränning i rekommendationer för skogsvård.
Vi sköter solexponerade miljöer
Solexponerade miljöer är viktiga för många sällsynta och hotade växt- och insektsarter. Solexponerade miljöer förekommer speciellt på sluttningar hos sand- och grusåsar samt i skogar på dynområden i hela Finland.
När det gäller solexponerade miljöer är målet för vården av skogsnaturen att minska trädbeståndets beskuggande inverkan och att öppna livsmiljön.
Skogen behandlas med gallringar och ytvegetation avlägsnas så att de arter som kräver solexponering får det ljus, den värme och den blottade mineraljord som de behöver. Skötselåtgärderna leder till att den vegetation som gynnas av solexponering frodas och mångfalden ökar hos den övriga vegetationen. Läs mera i rekommendationer för skogsvård.
Metsäisten paahdeympäristöjen tunnistaminen ja hoito -opas (Identifiering och skötsel av skogbevuxna solexponerade miljöer, på finska)
Vi sköter lundarna
Lundarna är de mest artrika miljöerna i våra skogar. I lundarna kan man träffa på alla trädslag som växer i Finland samt på krävande lundvegetation och arter som är beroende av denna. Även om lundarnas andel av Finlands skogar är liten är de mycket viktiga när det gäller att trygga mångfalden hos skogsarterna.
Målet för skötseln av lundarna är att förbättra levnadsförutsättningarna för de arter som är typiska för den aktuella typen av lund. Det kan ske genom att avlägsna gran, som beskuggar ädla lövträd och för lundar typiska buskar, såsom hassel och tibast.
Läs mera: lehtojen hoidon ohjekortti (instruktionskort för skötsel av lundar, på finska)
Talousmetsälehdot monimuotoisiksi -opas (öka mångfalden hos lundar i ekonomiskog, på finska)
Vi markerar de träd som skall sparas
I alla avverkningar i ekonomiskog lönar det sig att lämna kvar levande träd som naturvårdsträd, helst i grupper. Som naturvårdsträd lämnas i första hand de äldsta träden i skogen och lövträd, såsom grova aspar, rönnar och sälgar, som är viktiga för skogsnaturens mångfald.
Skogsägaren eller skogsexperten kan märka ut naturvårdsträden och de träd som man skall göra högstubbar av med fiberband före avverkningen. De är då lättare att spara vid avverkningen.
Vi skapar våtmarker
Våtmarker kan skapas med aktiva åtgärder men de kan också ha uppkommit naturligt, såsom till exempel blöta och försumpade landområden vid stränder till vattendrag.
Våtmarkerna har ofta delvis en öppen vattenyta och de kan delvis bestå av vattenvårdskonstruktioner som är täckta av växtlighet. De dämpar översvämningar och motverkar övergödning av vattendrag genom att binda näringsämnen och marksubstans.
Våtmarkerna är till stor nytta för naturens mångfald. De erbjuder näring och livsmiljöer åt vattenfåglar och många andra organismer. På våtmarker trivs till exempel grodor, sländor och vattendragens bottendjur. Buskagen och lövträden som uppstår omkring vattendragen lockar också till sig pollinerare. Dessutom ökar våtmarkerna variationen i landskapet och höjer rekreationsvärdet för området.
Läs mer om att anlägga en våtmark i rekommendationerna för skogsvård.
Vi sparar gamla träd
Gamla och stora träd är en viktig del av en mångfaldig och livskraftig skogsnatur. Man talar om ”evighetsträd”. På finska finns många ord som beskriver gamla träd: aihkimänty, ikihonka, ikitammi, haapavanhus och så vidare.
Hundratals skogsarter är beroende av gamla träd: hålbyggare, mossor, lavar, svampar och insekter har hunnit hitta dem och bebo dem, eftersom trädet har varit på samma plats under en mycket lång tid. Gamla träd kan också vara viktiga boträd för rovfåglar.
Vid skogsanvändning lönar det sig att lämna gamla träd som naturvårdsträd, eftersom de är viktiga för skogsnaturen men ekonomiskt sett av ringa värde. Speciellt grova tallar, aspar, sälgar och ädla lövträd med tjock bark, många förgreningar och kraftiga grenar lämpar sig bra att lämna.
Vi tar pollinerarna i beaktande
Det bor många pollinerare i skogen. Pollinerarna behöver växter av olika slag som erbjuder nektar eller pollen under olika tider av året. Dessa erbjuder pollinerarna näring. Av denna orsak är artmångfalden hos växterna och trädarterna av nytta för pollinerarna.
I samband med skogsanvändning lönar det sig att främja ett trädbestånd med många arter, välja lövträd som naturvårdsträd och att spara död ved. Också klenare träd och buskar under naturvårdsträden är viktiga att spara. Blommande träd, såsom sälg och rönn, erbjuder näring åt pollinerare. Pollinerare hittar boplatser i håligheter i murkna lövträd.
Läs mera om att beakta pollinerarna i skogsbruket (på finska)
Vi sparar död ved
Med död ved menar man en död trädstam eller stamdel, där nedbrytare kan leva. På döda träd lever tusentals olika organismer, som möjliggör naturens funktioner genom att delta i nedbrytningen och näringsämnenas kretslopp. Man spara död ved för att bevara artmångfalden och den nytta mångfalden medför. I samband med skogsvård sparas död ved, speciellt grova stammar. Man kör runt stammar som hunnit långt i nedbrytningen och nyligen döda träd flyttas vid behov åt sidan.
Se video (på finska)
Vi sparar viktiga naturobjekt
Det är att rekommendera att koncentrera insatserna för att värna om mångfalden till områden där det finns en bäck, ett stup, lundar eller berg i dagen. Också i skogslagen kan det stadgas om användningsbegränsningar som säkerställer området. Programmet för frivilligt skogsskydd, METSO, erbjuder ekonomiskt och ekologiskt hållbara alternativ för situationer där det är svårt att sammanjämka avverkningar och värnande om naturvärden på samma beståndsfigur.
Vi sköter blandskogar
I ett bestånd med trädslagsblandning, även kallad blandskog, utgör huvudträdslaget mindre än tre fjärdedelar av trädens stamantal. Beståndet kan vara av varierande storlek. Trädslagsblandningen ökar framför allt skogens mångfald och landskapsvärden samt minskar riskerna för skogsskador. Den är också nyttig med tanke på viltvården.
Läs mera om att sköta blandskogar
Se video (på finska)
Vi lämnar en skyddszon vid vattendrag
En skyddszon är strandremsa mot ett vattendrag eller småvatten, där behandlingen av skogen avviker från omgivningen eller där inga åtgärder görs. Den bibehållna växtligheten på skyddszonen binder näringsämnen och marksubstans som frigörs vid avverkning, vilket minskar övergödning av vattendragen och bevarar naturvärdena på området. Om det finns ett trädbestånd inom skyddszonen, har det en beskuggande inverkan, som är nödvändig för att vissa växt- och djurarter skall klara sig.
Vi lämnar grupper av naturvårdsträd
Naturvårdsträden lämnas i första hand i grupper. Naturvårdsträden är levande träd, som markägaren sparar för att lämna dem stadigvarande. Naturvårdsträden lämnas att växa, dö och brytas ner i skogen. Utan naturvårdsträd skulle skogsnaturen utarmas snabbt.
Genom att lämna naturvårdsträd bevarar man gamla levande träd och träd med ringa värde för skogsbruket i ekonomiskogen. Naturvårdsträden blir i sinom tid grova döda träd.
Vi gör högstubbar
Högstubbar är 2-5 meter höga stubbar som lämnas vid avverkning. Högstubbarna hjälper att skapa stående död ved, som det är brist på speciellt i yngre bestånd. Fuktförhållandena i högstubbarna är olika på olika höjd och de erbjuder därför mycket varierande förhållanden för organismer som lever i död ved. Högstubbar av lövträd börjar murkna inom loppet av några år, vilket gör det möjligt för hackspettar och mesar att göra bohål i dem.
Vi sparar asp
Bland skogsträden finns det ett lövträd som sticker ut från de andra, och det är aspen. Aspen erbjuder goda levnadsförhållanden för många sällsynta skogsarter såsom insekter, lavar och mossor. Dessutom är den ett viktigt boträd för fåglarna. De lönar sig att lämna en grov asp som naturvårdsträd, eftersom den är värdefull för hotade arter, men av litet värde ekonomiskt sett.
Vi sparar viltbuskage
Viltbuskage, även kallade snår, är trädgrupper som sparas i skogsbehandlingen. Deras storlek kan vara allt mellan några träd och en dryg ar. Viltbuskaget utgörs av träd av varierande storlek och av flera trädslag. Granen är den viktigaste arten i viltbuskaget, eftersom den erbjuder det bästa skyddet. En mångsidigare trädslagssammansättning gör viltbuskaget värdefullare med tanke på viltet och övrig mångfald. Man lämnar viltbuskage för att bevara skogens lämplighet för djuren, speciellt fåglarna. Tack vara viltbuskagen hittar djuren både näring och skydd.
Vi värnar om speciella artförekomster
Att bevara hotade och andra beaktansvärda arter inom naturvården i ekonomiskogarna är ett viktigt medel för att värna om mångfalden.
Myndigheterna har uppgifter om en del av artförekomsterna i våra skogar. Skogsägaren ser samma uppgifter om den egna skogen i tjänsten Minskog.fi. Den största delen av arterna går inte att upptäcka med blotta ögat. De medel vi har för att värna om mångfalden i ekonomiskogarna, såsom att spara den närmaste omgivningen kring tjärnar, bäckar och andra naturobjekt, hjälper att bevara arterna även om vi inte skulle se dem.
Vi främjar naturvärden på kantzoner mot åkrar
Åkerkanter och skogsöar på åkrar sjuder av liv då de erbjuder näring, skydd och boplatser för bland annat vilt, fåglar och insekter. På öppna och solexponerade fläckar i åkerkanter som vetter mot syd trivs också många ängsväxter och dagfjärilar.
Vid förnyelse- och gallringsavverkningar i åkerkanter är det bra att spara lågväxta buskar och träd. Speciellt viktiga är arter som erbjuder bär eller nötter, såsom rönn, hägg, brakved, ek och hassel. Bevarandet av skiktningen i träd- och buskskiktet i åkerkanterna hjälper till att bevara artmångfalden.
Vi lämnar svårtillgängliga och lågproducerande objekt orörda
Svårtillgängliga objekt och objekt som med tanke på virkesproduktionen är av ringa värde är till exempel branta sluttningar, steniga områden och mjuka platser i terrängen med dålig bärighet. De intäkter som faller bort om sådana objekt sparas är i allmänhet små. Förnyelse av områdena är ofta dyrt och osäkert. En lämplig lösning är då att lämna en grupp av naturvårdsträd eller ett viltbuskage.
Läs mer om att lämna svårtillgängliga och lågproducerande objekt
Vi bevarar antalet trädslag
Avverkningar och skogsvårdsåtgärder utförs så att antalet trädslag inte minskar på grund av åtgärden.
Artmångfalden bland trädslagen berikar skogsnaturen, eftersom varje trädslag har en stor mängd arter som drar nytta av trädslaget. Målet är att bevara också sådana trädslag som man inte har för avsikt att utnyttja ekonomiskt.
Trädslag som är speciellt värdefulla för mångfalden är asp, alarna, sälg, rönn och de ädla lövträden.